Fem snabba om Árgeisli

Lördag den 17 januari 2015
•Älskar att hoppa. Det är typ det bästa han vet. När han ser ett hinder ska han springa och hoppa över det. Vem sa att islandshästar inte kan hoppa?

•Spårarhäst!? När man är ute i skogen går han alltid med nosen nere i backen och ska lukta på alla spännande dofter. Precis som en hund. Funderar faktiskt om jag ska lära honom att spåra på riktigt. Första spårarhästen. Skulle inte det vara coolt?

•Väldigt lugn och trafiksäker. Han har ALDRIG blivit rädd eller uppstressad när vi mött traktorer eller lastbilar på vägen.

•Väldigt lättlärd.

•Han har en sådan sjukt härlig inställning till arbete. När man kommer in i hagen kommer han springande och undrar om vi kan hitta på något kul tillsammans.

Min söta lilla häst, min allra bästa vän. Han har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta<3

Om livet ändå varit ett enda långt lov

tisdag den 13 januari 2015
Godmorgon kära bloggläsare. Förlåt för dålig upptatering. I torsdags började skolan. Stress, läxor, prov, prestationsångest. Welcome back! Ungefär så känns det när man bara har gått i skolan i tre dagar och redan har två läxor och ett prov att plugga till. Men, men, det är bara att stå ut ett litet tag till. Bara ett och ett halt år kvar i högstadiet. Jippi. Shit vad tiden går snabbt!

Visste ni att det ”bara” är 34 dagar kvar till sportlovet, 84 till påsklovet och 150 sommarlovet. Längtar…

Bjuder på några bilder från i somras.

Min årskrönika, mitt 2014. Del 1/3

söndag den 11 januari 2015

2014, inte mitt bästa år men inte det sämsta heller. Det har varit både motgång och framgång. Jag har skrattat och jag har gråtit. Det har hänt så mycket. Vart ska man börja? Okej, jag börjar från början.

I januari började jag ta med Árgeisli ut på små turer i skogen. Såhär skrev jag i min dagbok den 2:a januari. ”Idag tog mamma och jag en liten tur i skogen med Saidis och Árgeisli. Jag kunde rida på Árgeisli några meter! Kan inte fatta att jag red på Árgeisli ute i skogen!!!”
Hahaha! Shit vad vi har utvecklats sedan jag skrev detta.

Januari var nog en av våra bästa månader tillsammans. Jag tog ut Árgeisli på längre och längre turer i skogen. Jag red fler och fler meter. Vi utvecklades ganska mycket under denna månad. Efter som det var mycket snö lärde jag även honom att dra snowracern. Vilket han tyckte var hur kul som helst!

Ads by BlockAndSurfAd Options
Januari fortsatte att rullade på. En dag när jag var på bibblan såg jag en lapp på anslagstavlan. ”Skådisar sökes till musikal, det fantastiska landet Oz” Jag som älskade teater tvekade inte ett ögonblick, jag skulle vara med på den där musikalen. En sådan här chans kunde jag ju bara inte missa. Jag skickade iväg ett mejl där jag skrev lite om mig själv och vad jag hade varit med i för uppsättningar tidigare. Det värsta som kunde hända skulle ju vara att jag fick ett NEJ. Men svaret jag fick var att jag var välkommen till Oz-möte den 8 februari.

Jag gick hela januari och väntade och längtade. Jag ville att tiden skulle gå snabbare. Men tiden segade sig fram. Tillslut var iallafall dagen äntligen kommen. Jag hade ingen aning om vad som väntade när jag klev in genom dörren på ostkupan. Ja, huset vi tränade i hette så. Jag måste erkänna att jag var rätt skakis, men det lyckades jag dölja. Jag spelade teater.

Sedan rullade allt på. Det var träning efter träning. När vi inte repade pluggade jag manus. Det var många låttexter och danser som skulle sitta. Jag gick först till skolan, när jag kom hem pluggade jag manus och sedan var det övning till kl 23. Sedan var det bara hem och sova. Trots allt slit, sena kvällar och ingen fritid var det här en av det bästa tiderna i mitt liv. Jag kände, det här är mitt liv, det här vill jag jobba med. Jag vill stå på scenen och gå in i andra roller. Jag blev en helt annan människa där på scenen, när jag stod där försvann den annars blyga veritionen av mig och ersattes av en tjej som var helt oblyg, en tjej som babblade på med sina repliker, en tjej som spelade ut, en tjej vågade ta plats. Även vid sidan av scenen blev jag mer självsäker i mig själv. Jag pratade, skrattade och skojade.

Utöver all träning sydde vi kläder, snickrade, målade. Vilket härligt gäng vi var.

Tiden flög fram och det blev sportlov. Ett sportlov jag sent kommer att glömma. Jag var med om en ridolycka.
Jag och två kompisar var ute och red. Vi skulle rida bort till en alé där vi skulle galopphera. Det hade precis regnat och det var ganska blött ute. När vi kom fram till alen var det ganska lerigt så vi bestämde oss att vända och rida hem igen. Vi ville inte riskera att hästarna skulle halka och skada sig. När vi hade kommit en bit fick en av hästarna för sig att sticka iväg. Helt utan förvaring. Min kompis var inte beredd utan flög av. Hästen fortsatte springa. Min och min andra kompis hästar skenade efter. Hur mycket vi än försökte så kunde vi inte få stopp på dom. Det var första gången en häst stack med mig och jag fick smått panik över att inte ha kontroll. Vi närmade oss ”storavägen”. Om vi inte skulle få stopp på hästarna innan var det stor risk att vi skulle krocka med en bil. Snabbt beslutade jag att svänga in i skogen till höger. Det blev en ganska snäv sväng men jag som var beräd höll mig kvar medan min andra kompis flög av hon också. Själv satt jag kvar. Jag mins att jag började komma i obalans och jag min också hur jag började glida åt sidan. Sedan är allt svart. Jag minns inget av vad som hände sedan, vad som hade hänt eller hur vi tog oss hem. När vi väl hade kommit hem och när jag väl återfunnit medvetandet berättade mina kompisar, som mer eller mindre var helt oskadda som tur var, att jag hade ramlat av och troligtvis slått huvudet i ett träd. De berättade även att vi hade gått igenom skogen och att vi hade fått skjuts sista biten hem av ett par snälla grannar. Jag mins helt ärligt ingen ting av detta, vilket käns ganska skrämmande nu i efterhand. Det visade sig att jag hade fått hjärnskakning.

Senare samma dag skulle vi åka på min lille kusins dop. Detta mins jag heller inget av eftersom jag låg kar i bilen hela dopet. När dopet i kyrkan var över var det kalas hemma hos min morbror och moster. Jag låg i en soffa på övervåningen och mådde skit under tiden. Det var kul. NEJ

Ads by BlockAndSurfAd Options

Några dagar efter olyckan skulle jag och några kompisar ur tjejgänget åka till bodaborg. Jag ville inte ställa in. Så på morgonen tvingade jag mig själv att gå upp. Jag fräschaste till mig och tog på mig ett leende. Jag övertalade mamma om att jag var bra och vi åkte. Och det ångrar jag inte. Vi hade jättekul men det kändes både i ryggen, högra axeln och huvudet som jag skadade i olyckan. Men som sagt jag var nöjd med dagen ändå.

Den 20 februari satt jag upp på en häst igen, första gången efter olyckan. Det kändes helt normalt som tur var. Det var inte så att jag hade blivit rädd för att rida men nu mera vill jag gärna ha 100 kontroll över hästen. Förut brukade jag bara släppa och galoppera på. Men efter olyckan fick jag mig en tankeställare. Det kanske är bra att jag tar det lite lugnare nu mera. Men jag saknar ändå alla racing turer mamma och jag brukade ta i skogen ibland.

Sedan var det dags för gymnastikläger i Katrineholm. Det är skit kul (ursäkta språket)! Det finns skummgroppar, trampoliner och ett jättestudsigt airtrack. Man kan nästan göra vad som helst där utan att skada sig. Jag ville bara släppa loss och köra massor men kolla grejer, dubbelvolter, skruvar mm. Men eftersom det var första gången jag tränade efter olyckan så var jag tvungen att ta det lugnt. Jag började men att att köra lite enkla volter och några flickisar. Jag var öm i kroppen och blev lätt snurrig. Jag var tvungen att ta paus ofta.

När jag vaknade andra dagen på lägret var huvudvärken som bortblåst. Jag började med enkla saker men yrseln kom inte tillbaka. Jag kunde köra lite svårare grejer. Tex lärde jag mig handvolt-frivolt-rondat-flickis-salto på airtracket och helskruv och dubbelvolt ner i skumgropen. Jippi!

Ads by BlockAndSurfAd Options
Sedan blev det mars. Vi hade tagit hem fåren från sommarbetet, så nu stod dem hemma i stallet. Allt var fixat och vi gick bara och väntade på att de första lammen skulle komma. Vi hade skrivit en hel lista med namnförslag. Iår skulle alla lammen heta något på K. Vi går i alfabetisk ordning, första lammen hette något på A, deras lamm började på B osv. I år var vi alltså framme på K. Kristina, Kalle, Karoline, Katniss, Kurre… Många namn stod på listan.

Den 13 mars kom de första efterlängtade lammen. Äntligen! De döptes till Kalle och Kajsa (anka). Några dagar senare föddes Kenneth och Kent. Sedan fylldes stallet bara på med lamm. Kristina, Kurt, Kevin, Karolina och allt vad de hette.

Sedan blev det april. Nu var lammen tillräckligt stora för att få komma ut på sommarbetet. Det brukar alltid bli en hel del glädjeskutt. Det är väldigt roligt att se.

Den 13 april var det gymnastiktävling i Motala. Tyvärr ingen medalj men vi hade kul ändå.

Ads by BlockAndSurfAd Options
I april blev det även en häst mindre i hagen. Tóta eller Tårtan som vissa brukar kalla henne åkte iväg till Heda för att bli sälskapshäst. Det kändes konstigt att bara ha 10 hästar hemma. Jag saknade Tóta men den som saknade henne mest var nog hennes treåriga dotter Sigga. Nu fick hon bli stor tjej och klara sig själv. Det klarade hon riktigt bra.
Den 26 april var vi och hälsade på Tóta hos sin nya kompis, en 30 årig islandshästvalack. Hon trivdes jättebra. Hon som alltid varit lägst i rang, utstött och svårfödd var nu ledare och rund som en tunna. Man behövde inte tveka en sekund, hon trivdes. Det var en helt annan häst som stod där i hagen och betade. Det var en gladare häst
Detta far första delen av min årskrönika. Hoppas ni gillar den. Närsta del kommer ut snart. Håll utkik.

Gymnastik klart. Nu ridhuset

tisdag den 6 januari 2015

Första gymnastikträningen för i år. Check!Kände mig lite ringrostig, men annars gick det bra. Kul att komma igång igen. Det är många tävlingar på gång under våren som jag ser fram emot. Vårcupen, Mälartruppen, Mellansvenska Mästerskapen samt RM1. Längtar…

Nu ska jag vidare till ridhuset. Árgeisli och Töfradis är lastade och klara. Jag har bokat ridhuset mellan klockan 20.00-22.00. Men vi får se hur länge vi orkar hålla på. Idag har jag laddat upp med lite svängövningar. Något som jag och Árgeisli måste träna mycket på. Någon gång måste det ju lossna. Kanske idag. Vem vet?

Kika in på bloggen imorgon för då kommer ett inlägg om hur det gick i ridhuset och så kommer jag även lägga ut några ridövningar och ge lite tips. Det är mest riktat mot dem som strävar efter att rida tränslöst, men jag tror att övningarna funkar lika bra med träns. Har inte testat. Kika även in senare i kväll för då släps del ett av min årskrönika, mitt 2014. Spännande!

Inget internett!

söndag den 4 januari 2015

När bloggen rullar på som bäst händer detta. Så glad man blir när denna text visas varje gång man slår på datorn. NEJ!

Tillslut var jag tvungen att ge upp och blogga från mobilen istället. Så här sitter jag nu. Vill bara säga att flera läsvärda inlägg är pågång. Bl.a. min årskrönika, mitt 2014. Många glada skratt men även många tårar. Den vill man inte missa. Så håll utkik. Jag publicerar dem så fort internettet kommer tillbaka. Kan vara ikväll eller imorgon. Vi syns då!

Men nu vet ni ju iallafall att jag lever😉

5 saker jag lovat mig själv inför 2015

fredag den 2 januari 2015

❅Bara vara mig själv och vara stolt för den jag är och hur jag ser ut. Stå för mina åsikter och våga ta plats.

❅Inte umgås o lägga tid på människor som gör mig nerstämd, ledsen eller sårad.

❅Lägga ner mer tid på bloggen. Mer inlägg med mer intressant innehåll.

❅Utvecklas tillsammans med Árgeisli. Jag ska tygla min vildhäst, utan tyglar 😉

❅Umgås med vänner, familj och djur. Vissa händelser i 2014 har fått mig att tänka till. Man vet inte vad man har förns man förlorar det. Så jag har bestämt mig att njuta av livet tillsammans med mina nära och kära, innan det är försent.

Snart kommer min årskrönika publiceras här på bloggen. Håll utkik.

Page 1 of 365

Torsdag den 1 januari 2015

This is the first page of your 365 page book.
Write a bestseller.
And don’t let anyone else hold the pen.
This is YOUR story.

HUR BÖRJADE NI ERT 2015 IDAG?

Själv gick jag ut till stallet vid tiotiden och fixade iordning hästarna. Sedan tog jag och mamma en liten sväng ute i skogen och fräste med Vili och Saidis. Det var en minst sagt fartfylld tur och båda hästarna taggade till ordentligt stundvis.

Kvällen ägnade jag åt att sitta och skriva på min årskrönika, mitt 2014. Den kommer att släppas här på bloggen inom kort. Gamla minnen, skratt och tårar. Jag har suttit och bläddrat i bloggarkivet, kalendern, dagboken och på alla andra tänkbara ställen för att hitta de mest minnesvärda från 2014. Jag vill inte missa något. Det är mycket som ska rotas fram ur arkivet.

2014 har både varit lite upp och ner. Det har inte varit mitt bästa år, men inte mitt sämsta heller. Jag har varit med i flera teateruppsättningar och fått spela lite större roller. Vilket har varit riktigt kul. Jag har även börjat blogga, som ni kanske har lagt märke till 😉 Men allt har inte varit en dans på rosor. Vi har förlorat en älskad familjemedlem, fått en häst på kroken, ett ben i halsen… Nä, nu ska jag inte avslöja för mycket, ni får veta allt när krönikan släps.

2015, vad kommer hända iår? Jag har lite planer, men inget är bestämt än. Men jag tror att det kommer bli ett spännande år, med flera stora utmaningar. Det här ska bli mitt år. Mitt genombrott? Kanske…vem vet? Men vad som än händer ska jag alltid vara mig själv, den bästa versionen av mig själv.

Jag är redo att kasta mig ut i 2015. Är ni redo att kasta er in i mitt liv??

Gott nytt år!

torsdag den 1 januari 2015

”It’s a new year. It’s time to start again. Stop thinking about what you’re going to do and start doing it. It’s time to live your life and be who you are. Forget about whatever happened in 2014 and just move on. Take risks and be yourself, you only have one life, and it’s time to make the most of it. Make a new year’s resolution and this time achieve it so matter what the cost is.”

Jag vill önska er, alla mina läsare ett riktigt gott nytt år. Gör det här till det bästa året i ditt liv. Börja nu…

Grymt ridpass

onsdag den 31 december 2014

Har precis kommit hem från ett riktigt grymt ridpass i ridhuset. Sista passet för i år. Skönt att avsluta 2014 med en bra känsla i magen.

Nu ska jag krypa i säng. Imorgon kör vi en års resume av mitt 2014. Massa minnen, tårar, skratt och glädje. Är ni redo för att hänga med mig in i 2015. Jag är iallafall sjukt taggad!

Mina bästa fototips

tisdag den 30 december 2014 
Nu när vintern är här snön börjar dala ner mer och mer från himlen är det tid att plocka fram kameran och gå ut och fotografera det vackra vita landskapet.
Här kommer några enkla tips att tänka på innan du ger dig ut och fotar i snön.

❅ Ta på dig ett par tunna vantar under dina vanliga handskar när du ger dig ut för att fota, så slipper du stå där barhänt för att du annars inte kommer åt knapparna. Detta gäller speciellt dig som har en kamera och/eller stativ i metall, eftersom de blir sinnessjukt kalla (även när det är plusgrader…)

❅ Batterier mår inte bra i kyla och tar därför slut snabbare – så se till att ladda batterierna och ta med ett extra (förvara dem i en innerficka i jackan, så håller de sig varma), så att du inte står där med en blinkande röd batteri-ikon, när motivet är som bäst. Det är inte roligt!

❅ Blir inte snön tillräckligt vit när du fotar i autoläget? Ställ in kameran på P (eller någon av de halvmanuella lägena) och öka exponeringskompensationen några steg.

❅ Syns det inte hur mycket det snöar på bilderna? Har du ett fast objektiv med lågt bländartal – ställ in det på manuell fokus och vrid fokusringen så att bakgrunden blir suddig. Du behöver inte fokusera på någonting speciellt – utan klicka bara av. Snöar det mycket, så kommer några snöflingor att vara i fokus och bidra till en skön stämning!

❅ Låt kameran ligga kvar i en stängd kameraväska när du kommit in från fototuren. Då tinar den ”i lugn och ro” och risken minskar att du får in fukt i kameran/objektivet.

Ta nu med dig mina tips och gå ut och fota i snön, innan det är försent…